Att tiden går snabbare än någonsin känner de flesta till och bekräftas av Richard Gross på NASA. Ibland flippar tiden ut totalt. Det hände i förra veckan då jag efter en lång dag slog mig ner i Bosses soffa för att ladda upp och planera inför kommande dag som skulle bli fylld av tvätt, packning, telefonsamtal och praktisk saker som skulle fixas inför resan till New York på två dagar senare.

Många minuters uppladdning i soffan blev det inte förrän jag hörde min ex säga. Jag har skrivit in att du ska flyga imorgon. Snabbt fick jag fram resebekräftelsen och mycket riktigt. Kl 09.40 dagen efter skulle flyget gå från Köpenhamn.

Det var bara att flyga upp ur soffan, sätta igång med tvätt, packning, ringa runt och  fixa det allra viktigaste. Det fungerade fantastiskt bra och det roliga var att jag kände mig väldigt nöjd med situationen för jag älskar överraskningar och utmaningar, speciellt de som jag känner att jag kan klara. Efter en kort natt satt jag på tåget till Kastrup med en resväska betydligt mycket lättare än vanligt. Det onödiga hade jag inte haft tid att packa ner. Det kändes väldigt bra.

Också timmarna i planet tycktes försvinna ovanligt snabbt. Kanske berodde det på boken som jag av en tillfällighet sprungit på i bokhandeln dagen innan, då jag skulle köpa en present till mitt barnbarn. Patti Smiths nya bok ”M Train” som just kommit ut och som Henning Mankell har skrivit förordet i. Patti och jag är vänner sen något år tillbaka då en god vän la en bok i min hand och han sa. Läs den. Hon är som du. Boken hette ”Just kids.” Jag läste och förstod ingenting. Idag förstår jag och Patti har blivit min vän som då och då kommer till mig under lustiga omständigheter.

I planet hann jag också med att fundera på varför jag återigen är på väg till NYC. Jag började nysta och upptäckte att det började med ett mail som jag fick från Gene för en tid sen där han berättade att han varit inlagd på sjukhus en vecka efter att ha fått en black out och dimpt ner på dansgolvet. Trots medicinering har hans värden inte blivit bättre och nu ville läkaren sätta in fler mediciner. Vilket han inte själv var intresserad av.

Givetvis hade jag inte glömt hur Gene, när jag var över i NYC för något år sen plötsligt blev otroligt ”friskare” när jag var där, trots att han då var ”frisk.” Även hans vänner märkte skillnaden och undrade vad som hänt. Jag äter samma mat och kosttillskott som Nonna gör var hans svar. På planet visste jag varför jag var på väg. Det fick mig att tänka på att mor ofta berättar hur jag, då jag var liten, ville ta hand om och hjälpa alla. Eftersom jag bara var fem år, så drog jag upp dem till mor och bad henne hand om dem. Jag ler vid tanken på hur livet kan gestalta sig då man följer hjärtat. Man vet aldrig var man hamnar.

En annan anledning som spelade en viss roll är att min dotter Camilla och hennes familj kommer till NYC höstlovsveckan.

Över Brooklyn bridge till Manhattan

Över Brooklyn bridge till Manhattan

Väl framme på JFK och utsläppt på amerikansk mark stod Gene och tog emot mig och det tog inte många minuter innan bilen var i rullning. Trots att vi stod mest still på grund av köer så var vi snabbt framme på Broadway 102 St, där ska jag bo en vecka innan jag flyttar till hotel. Genes syster Carolyne som äger lägenheten råkar vara i Spanien just nu och hon är glad att jag bor där och sköter om hennes blommor. Livet är fantastiskt.

Om Genes passion i livet är dans så är min matbutiker konstaterade vi, då jag befann mig på upptäcktsfärd bland grönsaker, frukt och hälsokost innan jag ens packat upp min resväska. Utbudet är givetvis betydligt rikare än i Sverige. Här kan man välja GMO odlat och betala en betydligt mindre peng för det än om man väljer GMO fritt. Tyvärr strider nu myndigheter och går kemiföretagens väg och vill i framtiden inte behöva skylta med vad som är  GMO odlat. Pengarnas makt är svår att besegra. De flesta människor kan man köpa för pengar. Går inte det så återstår hot. Men ju mer kunskap människor skaffar sig och inte bara lyssnar på myndigheternas ord desto snabbare kommer förändringen att ske. Kunskap är makt.

Tydligt är att människors medvetenhet har ökat då det gäller sambandet kost och hälsa. I varje fall så har det på de trettio block som jag gått gatan upp öppnats mängder av nya hälsokostbutiker som nu förutom kosttillskott också säljer ekologiskt och GMO-fritt.

En tangolektion i raggsockar fick det bli i vardagsrummet innan jag gick till sängs. Efter en god natts sömn trots tutande bilar och tjutande sirener vaknade jag pigg och utvilad. Det som jag trott skulle bli min resdag blev istället en härlig upptäckaredag i solskenet. Först av allt ville jag komma till legendariska Chelsea Hotel som visade sig vara under renovering och stängt. Portieren berättade att det öppnar åter 1917.

Utanför Chelsea Hotel

Utanför Chelsea Hotel

Hotellet som varit lägenhetshotel sen 1905 har genom åren hyst många författare, musiker och konstnärer. Namn som Salvador Dali, Leonard Cohen, Bob Dylan, Jane Fonda, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Edit Piaff och Patti Smith har under perioder bott där. Även Dylan Thomas levde och dog på lägenhetshotellet.

Trots renoveringen finns det kvar en del inneboende original. En underbar människa fick jag nöjet att prata med. En gammal dam som satt ensam i foajén. Hon hade inget emot att jag satte mig bredvid henne i den stora, nersuttna soffan framför den öppna spisen. Hon berättade vemodigt om hur trist livet var nuförtiden. Det var inte som förr då hotellet hade sina glansdagar och var fyllt med levande, kreativt liv. Nu skulle det renoveras och bli ett hotel till de som ville betala ett högt pris för att bo på den legendariska platsen, där så mycket musik, konst och böcker skapats. Jag kände att hon hade mycket att berätta och hon gjorde det gärna. Men så tog jag upp min mobil för att fotografera, vilket hon absolut inte hade något emot. Genast kom den vänlige portiern fram och sa att fotografering var förbjuden inne på hotellet och att min pratstund med den gamla damen nu fick avslutas. Det gjorde inget. Jag var redan uppfylld av så mycket positiva energier och jag visste att vad som än mer hände denna dag så kunde inget slå stunden inne på Chelsea Hotel.

Chelsea Market

Chelsea Market

Några steg bort låg Chelsea Market. För tillfället fyllt av halloween-spöken o hemskheter. Byggnaden från 1890 talet som en gång en kex fabrik har förvandlats till en spännande marketplace. Då fabriken flyttade utanför city blev den tomma fabriken ett tillhåll för droger och kriminalitet. Den pratglada vakten jag råkade stöta på berättade att åtskilliga mord har begåtts härinne. Då en man, Cohen någon gång på 90-talet köpte fabriken för en billig peng, var första jobbet att få ut den kriminella verksamheten som var etablerad där. Därefter sanering. Han lät butiker hyra in sig för en billig peng o snart blev Chelsea market en populär plats. Google som bor i kvarteret bredvid ville köpa byggnaden av Cohen för en stor summa pengar, men Cohen vägrade sälja. Istället sålde han byggnaden något år sen till Mr Jamestown, för en betydligt högre peng. Vakten berättade vidare att Cohen kommer på besök ganska ofta.

Från Chelsea Market var det bara trappan upp till ”Highline.” Det gamla nerlagda järnvägsspåret över Manhattan. Drygt två km natur med stan under sig var en avkopplande hike.

Ett kärleksfullt budskap mötte mig på Higline

Ett kärleksfullt budskap mötte mig på Higline

Vi lämnade det fridfulla Chelsea området och tog oss till det nya World Trade Center. Med en hastighet så svindlande att det slog lock för öronen befann vi oss några sekunder senare på 102 våningen. Utsikten är obeskrivbar. Högt över Empire State Building och The Chrysler building som med sina 77 våningar en gång var den högsta byggnaden i världen tittade vi ner på myllret av bilar stora som tändsticksaskar. Båtarna på Hudson floden tycktes flyta på utan plan och mitt i floden stod Frihetsgudinnan som en polis och försökte styra upp kaoset.  Imponerande.

Nya WTC

Nya WTC

Gene följde med tillbaka till lägenheten för att äta kvällsmat innan han skulle iväg på nån ballroomsdance. Som förrätt fick han några råa rödbetor som renar blodådrorna. Han tyckte att de smakade delicious. Det tycker inte jag.

Efter tisdagens turistande gjorde jag en deal med Gene. Vi har passioner för olika saker. Han får jobba och dansa och jag lever mitt normalliv som jag mixar med skrivande på sjuttonde våningen i husets solarium pentagonhouse med en stor vacker ute terass med utsikt över staden. Eller skrivande på ett trevligt café. Eller Bikram Yoga och strosande på gatorna.

Det är inte svårt att trivas på taket på 17:e våningen på Broadway 102 St.

Det är inte svårt att trivas på taket på 17:e våningen på Broadway 102 St.

Mitt Bikramyogaställe på 72 gatan har jag också hittat tillbaka till. Det är sig likt förutom att nålfiltsmattan bytts ut mot en platsmatta.  Mycket fräschare. Annars är lokalen inte i jämförelse med de Bikram och Hotyogaställen vi har i Malmö. Fläktarna som blåser ut varmluft till 40 grader är stundvis öronbedövande och folk kan droppa in till lektionen hur som helst, även avbryta.

Jag som inte tränat på några veckor fick ta det riktigt lugnt. Bara att vistas i värmen var jobbigt. Det tyckte en ung tjej som provade Bikram för första gången också. Efter halva lektionen rullade hon ihop mattan och gick. Då öppnade instruktören ett fönster för ett ögonblick. Kanske var hon rädd att fler skulle gå. Den lilla stunden med svalare luft var underbart skön, men något sånt skulle aldrig hända i Malmö. Hot Yoga som är en mindre tuff form har jag det senaste året valt framför Bikram. Det kommer jag att fortsätta med. Efter yogan tog jag subway hem, det kändes som ett bra val trots att det var i värsta rusningstrafik.

En annan passion förutom matbutiker, skrivande och yoga är bookstores. Jag kan gå där i timmar. När jag stod i linen och skulle betala inne på Barnes & Noble såg jag en hylla med åtta aktuella böcker som i skottlinjen. Det fantastiska var att två av böckerna var skrivna av Patti Smith. ”Just kids” och ”M Train.” Det kändes som en bekräftelse på att jag är på rätt plats, vid rätt tid.  Boken jag höll i min hand och som jag stod i linen för att betala var även den skriven av Patti. ”Coral Sea”. En bok skriven till minne av Robert Mapplethorpe som i unga år lämnade jordelivet. Robert och Pattis mycket speciella vänskaps- kärleksförhållande är gripande som ”Just kids” beskriver på ett underbart sätt.2015-10-18 13.06.16-2

Att ligga i soffan och låta Gene läsa högt ur boken ”Coral Sea” var en upplevelse. Speciellt då orden tycktes förvandlas till ljuv musik. Ett behagligt sätt att vara en stund i livet.

 

Annonser