Kryptovalutor – OneCoin – Bitcoin – Första steget till förändring?

 

Plötsligt en dag är jag omgiven av en natur, färgad i alla palettens nyanser och jag konstaterar att snart har halva året passerat. Med förskräckelse tänker jag som har som motto att vara sann till mig själv och därmed också till allt runt omkring mig. Har jag varit det? I sanningen ingår det också att förändra det som jag inte är nöjd med och kan förändra. Har jag gjort det? Har jag tagit väl hand om mig själv och fyllt varje dag med det som ger mig glädje, så att den energi som strålar ut från min kropp också kan ge andra energi och förhoppningsvis glädje. Har jag överhuvudtaget gjort något?

Jag har njutit av underbara dagar på Capri

När jag bläddrar runt i tankarna och kopplar in backen ser jag att jag faktiskt har gjort en hel del. Jag har engagerat mig i saker som jag länge funderat på utan att agera. Tiden är ju relativ och att fundera det gör man så länge som man behöver göra det. I början på året var det färdig-funderat för min del i en viss fråga. Beslutet var fattat. Tiden var mogen att avsluta ett mångårigt förhållande som från min sida varit slut länge. Men som i många ”färdiga” förhållanden fortsätter de i bara farten tills någon agerar.

Det var faktiskt så att Swedbanks vd hjälpte mig att ta det avgörande steget. Första steget till agerandet kom då jag i början av året, ena veckan läste att vd:n på min bank hade över en miljon i månadslön. Samma bank som jag gett mitt förtroende och lånat ut hela min lilla ”förmögenhet” till. Samma bank som inte kan ge mig ränta på de pengar som de lånat av mig.

Andra veckan läste jag att bankerna nu ville införa en insättningsavgift på de pengar kyrkan samlar in via kollekten. Det var avgörande steget till action. Någon bra lösning på vem som jag ska ge förtroendet att låna ut mina pengar till hade jag inte för tillfället men jag vände mig till Länsförsäkringar som är ett kooperativt företag. Jag fick en liten men något bättre ränta och jag slipper aktieägare som vill ha vinst på de pengar som jag lånar ut till banken.

Själv har jag vänt aktier ryggen. Efter en insikt jag fick för flera år sen är aktier inget annat än ett spel för galleriet och spel är inget för mig som vill se alla korten på bordet. I total sanning och i klaraste ljus.

I Positano fann jag någon som kan plocka ner månen.

Om jag köper aktier. Köper lotter. Spelar på hästar. Så gör jag det för att vinna. Vad är skillnaden? Vad är rätt och vad är fel? Det hela går alltid ut på att få de pengar man satsat att växa utan att jag själv anstränger mig. Samtidigt har den andra parten samma tanke, tjäna pengar på den som satsar. Risken finns att jag förlorar oavsett på vilken häst jag satsar. Jag kan också vinna. Av någon anledning så låter det mer seriöst att satsa sina pengar på aktier. I varje fall är det just det som bankerna åtminstone tidigare fick mig att tro. Bankernas förtroendefulla rådgivare rekommenderade gärna aktieköp. Det är en rolig lek som lika många förlorat pengar på som förlorat pengar på Postkodslotteriet, tips eller trav.

Bankbluffen är jag sedan flera år tillbaka väl bekant med och jag tror att den kommer att spricka en dag. För som Leonard Cohen säger ”Där är en spricka i allt. Det är så ljuset kommer in.” Och sprickan i bankvärlden tycks bli större för var månad som går.

Den tredje veckan som följde fick jag en förfrågan om jag ville köpa Onecoin. Jag hade aldrig hört ordet. Att kryptovalutor fanns det kände jag till och jag kände också till att det finns länder som funderar på att skapa sådana. Men i princip var min kunskap lika med noll. Men glädjen jag kände i min kropp tog jag inte fel på. Med intuitionen inkopplad, utan att koppla in hjärnan svarade jag. JA, det vill jag.

Telefonsamtalet jag fick om möjligheten att köpa Onecoin kunde inte kommit vid ett bättre tillfälle. Dörren öppnas när tiden är inne. Jag hade nämligen strax innan, fått en insikt där jag tydligt såg hur bankerna själv förbereder sin reträtt. De avvecklar sig själv och har sysslat med detta under en lång tid. I lugn och ro mycket målmedvetet.

Förut fanns banker överallt. I minsta lilla samhälle, på gator och torg och överallt i stora städer. Banken var en synlig profil i samhället. Så en dag, knappast märkbart för den som inte använde just den banken, stängde den ner. Snart blev detta fenomen mer en regel istället för ett undantag. Bankerna slog igen. Inte minst de äldre som skulle åka långt för att komma till sin bank påverkades. Ungefär samtidigt kortade bankerna ner sina öppettider och människor fattade ingenting. De få banker som fanns kvar hade knappast öppet. Helt klart var banken inte längre intresserad av sina kunder.

Frågan var inte längre. ”Vad gör de i banken efter tre?” Frågan var nu. ”Vad gör de i banken egentligen?” Att bankerna påbörjat sin egen avveckling tänkte åtminstone inte jag på. Men helt klart är det de signaler de under en längre tid sänt ut till Universum. ”Vår tid är ute. Vi är på väg att försvinna.” Droppen kom när bankerna för ungefär ett år sedan gjorde sig kontantlösa. Då kunde man korta ner banktiderna ändå mer. Banken förknippas inte längre med verkliga pengar.

Insikten jag fick var så tydlig att jag inte fattar varför jag inte sett det tidigare. För tydligare kan det inte bli. Bankerna håller verkligen på att avveckla sig själva. För mig kändes det plötsligt om möjligt ändå mer osäkert att anförtro bankerna mina pengar.

Så med glädje köpte jag Onecoins. Det känns för mig betydligt tryggare och mycket roligare än  bankernas flummighet. Hur stort förtroende kan man ha för banker som skapar pengar ur tomma intet? Och vill ha pengar från kollekten?

Så mitt aktiva val att göra ett litet steg på förändringens väg  och bryta mot det gamla bankväsendet, det har jag åtminstone gjort under första delen av året. Kanske är mitt val inte bättre. Men det är valet jag gjort. En markering på att jag sett lögnen om den stora bankbluffen.

Under mänsklighetens historia har värdet på pengar på något sätt varit knutet till guldet. Fram till den 15 augusti 1971, då klipptes de banden. Därefter har alla stora valutor varit digitala.

När Marianne Nessén dr i ekonomi, bitr. chef för avd. penningpolitik fick frågan. ”Hur mycket pengar finns i Sverige?”  Svarade hon ca 100 miljarder kronor. Men om man pratar om digitala pengar är begreppet fluffigt och flexibelt. Jag kan inte sätta en siffra på det. Pengar är vad människor kommer överens om är pengar.

Jag håller med henne. Visst låter fluffigt.

En stund på Lanzarote gav mig energi.

Att kommersiell media inte belyser sanningen blir mer och mer välkänt. Allt beskrivs inte korrekt i dagens media. Media går etablissemangets väg och hjälper till med att hålla sanningen från ljuset.

Det finns dock journalister som vill att människor ska förstå att banksystemet är ohållbart i längden. Det borde skrivits mycket mer men här kommer några.

Bankerna har byggt upp värdens största pyramidspel, skriver Andreas Obenius, MP, Gävle. ”Våra fyra storbanker sysslar med ett systematiskt bedrägeri där de lurar kunderna att de faktiskt har pengar att låna ut. Ingenting kan vara mera fel. Bankerna har ingenting, inga sedlar i bankvalvet inget silver eller guld för den delen. Allt bygger på en stor bluff som är så finurlig och genomtänkt att få människor genomskådar bluffen”

Andreas Cervenka SvD: ”När en bank skapar och lånar ut 100 kr vill de ha tillbaka dem med ränta. Eftersom det är enda sättet att skapa nya pengar. Ungefär som ett pyramidspel. Det leder till att det med jämna mellanrum kollapsar när lånen ska betalas tillbaka”

Det är grunden i all bankverksamhet förklarar Krister Söderberg, som arbetar med att hålla koll på alla Swedbanks flöden. ”Den som sätter in sina pengar hos en bank har rent tekniskt inte längre pengarna i sin ägo utan får förlita sig på att banken har tillräckligt i kassan just vid det tillfälle som han eller hon vill ta ut dem.” Vill alla som lånat ut pengar till banken ha tillbaka dem i sedlar går banken i konkurs.

Banken har ingen debet och kreditbokföring. Om en person lånar en miljon får han därmed en skuld till banken på en miljon samt ett kontotillgodohavande på en miljon. Inga andra konton hos banken rörs. Inga pengar förs ut från Centralbanken. Banken skapade en miljon ur tomma intet.

Lite skämtsamt kan man säga att om vi båda kommer överens om att din katt är värd hundra miljoner kan du få låna 80 miljoner av mig, säger Peter Borsos.

Här börjar det bli intressant. För klart är att världens stora banker exploderat i storlek de senaste trettio åren. Och eftersom expansion alltid sker i form av nya krediter, alltså nya skulder, har skuldsättningen ökat dramatiskt i västvärlden från 1980-talet och framåt. Bara sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta. I länder som USA och Storbritannien har skulderna under lång tid ökat snabbare än ekonomin. Under krisen har den fortsatt att öka, där stater tagit över hushållens och företagens roll som lånetorskar.

Hos Kronfogden hamnar i dag allt fler unga som trampat i sms-lånefällan. Tjänstemän vittnar om att unga människor uppfattar krediter som en form av extrainkomst eller reserv som man kan handla för. Man behöver inte vara professor för att tycka att allt detta är symptom på ett system som blivit sjukt. Och en växande skara av kritiker menar att boven i dramat är själva systemets konstruktion i sig.

Detlev Schlichter har jobbat tjugo år i finansbranschen, bland annat på banken JP Morgan i London. Han har gett ut boken ”Paper money collapse.” Enligt honom är ett system där papperspengars värde inte är kopplat till guld eller någon annan råvara dömt att misslyckas. Alla dessa system har genom historien förr eller senare kollapsat och för övrigt ofta även de dynastier som skapat dem säger Detlev Schlichter.

Även tidiga banksystem var instabila, förklarar Detlev Schlichter. Men där fanns en gräns. I dåliga tider tvingades bankerna begränsa utlåningen kraftigt. Det nya nu är centralbankernas roll. De rycker in och räddar banksystemet genom att skapa nya pengar. Det gick inte i ett guldbaserat system eftersom de inte kan trolla fram mer guld. Men för nya digitala papperspengar finns det ingen gräns. Bankerna har alltså incitament att hela tiden öka sin utlåning. De vet att centralbankerna alltid finns där som räddare, säger Detlev Schlichter.

Lösningen på alla ekonomiska problem de senaste åren har varit att ersätta gamla lån med nya. När banksystemet i Europa visar tecken på att implodera och USA:s ekonomi tappar farten riktas alla blickar återigen mot Federal Reserve och Europeiska centralbanken, ECB.

Det har redan gått så långt att de inte har något annat val än att skapa mer pengar för att hålla systemet vid liv så länge det går och fortsätta stimulera skulduppbyggnaden. Ju längre det fortsätter desto större blir konsekvenserna längre fram. Vi har skapat ett monster, säger Detlev Schlichter.

Alltså tycker jag att leken med Onecoin kan vara en kul idé tills tiden är mogen för något helt nytt som endast den vise vet vad det innebär. Det ena är varken sämre eller bättre än det andra. Den gamla banken är redan slut för mig. De har bokstavligen stängt dörren.

Jag har lyssnat på Lou Rossling en fantastisk föreläsare som berör

Pengar är något som jag aldrig riktigt förstått mig på, förutom att ju mindre man oroar sig för dem desto mer har man och tvärtom. I princip förstår jag inget om Onecoin. Det enda jag vet är att det känns rätt för mig. Just nu. Dessutom tror jag att pengarna jag köpt Onecoins för kommer att föröka sig och om inte. Vadå? Det är bara pengar. Tanken leder mig till Forrest Gump, hi, hi. Jag fattar inget i dessa stora pengasammanhang. Men jag jag älskar livet och på torsdag ska jag till Anderslöv och lära mig lite mer.

Ja, något har jag alltså uträttat de första månaderna och när jag blickar bakåt så har jag också gått med i WorldVentures Direct selling Travel Club. Detta enormt stora MLM-resebolag har jag ännu inte haft tid att sätta mig in i. Men också det känns väldigt bra. Att kunna köpa resor, boka hotel och arrangemang världen över till lägsta pris utan att det kostar mig något känns bra. Vill jag sprida det kan jag det. Vill jag bara resa går det lika bra. Perfekt.

MLM företag är den typ av verksamhet som jag tror är 2000-talets perfekta arbete. Det tror också Dagens Industri som 1999 skrev om just detta. Det går långsamt fram. Men fram. Jag gillar MLM av den anledningen att ska jag lyckas måste jag hjälpa andra att lyckas. Kan det bli bättre än så. Ingen rivalitet. Bara hjälpsamhet.

NONI Naturens näringsrika, livgivande gåva till människan har jag tack vare Morinda kunnat delat med mig av i 15 år. Det har gett mig energi, tacksamhet och glädje.

I MLM-företaget Morinda med sina fantastiska noniprodukter har jag varit aktiv sedan 2001. För att ett  MLM-företag ska överleva behövs fungerande förstklassiska produkter. Det passar mig som vill välja det bästa in i mitt liv.

En intressant reflektion har jag gjort med tanke på MLM-företagen. Intresset för pengar är betydligt större än intresset för hälsan. Märkligt. Eftersom alla vet att den dag då ohälsan blir min gäst, är jag beredd att ge allt jag äger för att få hälsan tillbaka.

En bra idé är att investera i hälsan innan ohälsan kommer. Det lönar sig alltid.

Jag har varit och är dotter och syster

Mormor, farmor, mamma, dotter, syster, vän, kompis och medmänniska har jag också hunnit med att vara. Lite resor hit och dit har det blivit. Stylat Bosses, mitt fantastiska ex hem. Nya härliga vänner har hittat in i mitt liv. Intressanta föreläsningar har jag varit på och med tacksamhet inser jag att jag är ständigt omgiven av underbara människor.

När jag blickar tillbaka ser jag att jag har fyllt dagarna ganska väl. Jag är noga att fylla dem med det som jag älskar och vill ha mer av. För allt som jag sänder ut det kommer tillbaka i mångfald. Det är Universums lag. Den visdomen hjälper mig att leva livet som jag vill ha det. Tacksamhet.