Strax före jul presenterade min australienske vän sin omsorgsfullt detaljerade planering inför år 2015. Månaderna var fyllda med resor, fester och givetvis derby. Året var inte bara planerat. Mycket var bokat och klart. När Vincenzo ställde frågan till mig, hur min planering för 2015 såg ut, kände jag mig som en skolflicka som inte har minsta ordning på något och allra minst mitt liv. Inget var planerat inför det nya året.

Lite urskuldande förklarade jag att inget var inbokat. Samtidigt som jag undrar hur det är möjligt att fylla året med händelser innan det ens har börjat. Hur ska jag kunna veta hur mitt liv ser ut eller vad jag vill göra efter jul, om några månader, till sommaren eller nästa höst? Men så påminner jag mig själv, att tidigare levde jag ungefär likadant. Ett perfekt inrutat liv, utan utrymme till liv och händelser som vill överraska mig.2014-12-02 14.13.47-2

Skulle en oplanerad händelse dyka upp, upplevde jag den oftast som negativ. Den kom alltid vid fel tidpunkt. Av den anledningen att allt var redan uppbokat.

Min förklaring till Vincenzo, att jag uppskattar mitt liv mycket mer, sen jag slutade med alltför mycket och detaljerad planering och istället låter livet komma av sig själv och fyllas på med händelser allt eftersom de dyker upp, gick inte hem. För livet ska enligt honom planeras. Min förklaring att jag tror att alltför mycket planering skapar besvikelser förstod han inte. Kanske för att min italienska inte räckte till och för att vi aldrig någonsin underlättar konversationen genom att prata engelska.

Nästan helt utan planering kom det nya året insmygande in i mitt liv. Och precis som jag visste, så skulle jag inte stå där med ett tomt liv. Det fylls på med händelser även om jag inte planerar. Det första som hände var att jag fick lunginflammation. Helt otippat och definitivt inte planerat.

Många lunginflammationer har jag haft genom åren. Jag var fjorton år och hade varit på min första skoldans, då jag drabbades första gången. Hade just blivit ihop med ”lille-Ringo”, när jag svettig, efter mitt livs första ”shake” till The Beatles ”Twist and shout” gick jag ut i vinterkylan för att svalka ner mig. Iklädd liten tröja och kortkort kjol. Det resulterade i en förkylning som efter en vecka kvalificerades till lunginflammation.

År 2001 började jag dricka Morindas Nonijuice och har sedan dess haft så bra immunförsvar att jag inte fått någon mer lunginflammation. Eftersom jag tycker det är ett så bra exempel på hur noni fungerar, har jag det senaste året vid flera tillfällen sagt. ”Jag tror, att jag ALDRIG mer kommer att få en lunginflammation. Jag har alla redskap att hålla immunförsvaret på en bra nivå”. Visst vet jag att man aldrig ska säga aldrig. Men det händer att jag glömmer det.

När jag kom från Italien drabbades jag av en rejäl förkylning, med feber, frossa. huvudvärk och ont i halsen. Influensa. Jag bäddade ner mig och bestämde mig för att omedelbart bli frisk. Drack stora mängder noni och kolloidalt silver.

Ett dygn senare var jag helt återställd. Vartenda förkylningssymptom var borta. Det var nästintill ofattbart, med tanke på hur sjuk jag varit. Tacksamt konstaterade jag att något julkalas inte behövde ställas in. Drog igång på högsta växel, fixade och firade jul både här och där. Visst var jag trött, men det får man stå ut med. Det ska mer till för att ställa in julen tänkte jag och kopplade på reservbatteriet. Jul och nyårsfirande avlöpte utan större problem. Tröttheten fortsatte jag att ignorera.2015-01-28 10.49.15-1

Trettondagsafton bjöd Bosse, mor och mig på traditionsenlig wiener-konsert. Mitt under konserten lägger reservbatteriet av. Det kom inte helt oväntat. Under flera dagar hade jag misstänkt lunginflammation och nu inser jag, att jag låtit det gå så långt att jag inte kan ta ett andetag och långt mindre prata, utan att lungorna nästan hostas upp.

Nu fanns inget val. Kroppen orkade inte mer. Jag kapitulerade och accepterade situationen. I accepterandet låg en stor befrielse. Jag uppfylldes av en ren lyckokänsla och kände en enorm tillfredsställelse i att få sova. Nöjd konstaterade jag att allt som sker är rätt. En sjukdom är inget negativt. Den får jag som en gåva för att jag ska kunna ändra på det mönster i mitt liv som gör mig sjuk. Kroppen har länge gjort allt vad den kan för att visa mig att jag behöver mera sömn. Men jag har inte följt rådet.2015-01-28 10.50.50-1

Ibland behöver man också vara i total stillhet och tystnad för att plocka fram en inre visdom. Mitt viktigaste arbete på det nya året blev alltså att ladda upp mina batterier. En mycket bra början. Utan fulladdade batterier kommer man inte långt. Det slår mig plötsligt, att då jag kom från Italien, fick jag en tydlig signal om att man inte kommer någonstans om inte batteriet är laddat. Under min Italienvistelse hade bilbatteriet blivit urladdat. Bilen gick inte igång, då jag skulle hämta den i Malmö. Helt död. Trots att jag vet, att allt som sker, vill säga mig något, så såg jag inte tecknet. Hade inte tid. Nu ser jag tydligt vad bilen ville säga mig. Prioritera att ladda ditt batteri. Med urladdat batteri kommer du ingenstans.

Jag ler lite åt tanken och känner tacksamhet över att jag inte hade planerat in något annat efter jul helgerna. I lugn och ro kunde jag nu vara sjuk och ladda batterierna. Tiden var lärorik.  Jag bestämde mig för att ta död på bakterierna, som jag trodde det var, med hjälp av noni och kolloidalt silver. I två dagar upplevde jag en liten förändring. Men dag tre var hostan tillbaka i samma styrka. Givetvis kom tanken att kanske måste jag ta antibiotika. Självklart är jag rädd om min kropp. När kroppen är slut går den inte att bytas ut.

Istället för att ringa vårdcentralen, konsulterade jag Aina, min ks-specialist. Jag hade kommit fram till att min torrhosta tydde på att lunginflammationen inte var bakteriell utan av virus-art och när Aina hörde detta, informerade hon mig om att virusets kärna är så hård att silvret inte kan ta sig igenom utan hjälp av alkohol. Alltså blandade jag en stor silvergrogg som jag smuttade på var femte minut. Jag inhalerade också kokande silver. Hostan lindrades med två kryddmått bikarbonat i  två dl vatten.2015-01-31 17.00.03-1

Samma dag fick jag ett telefonsamtal från min nordligaste vän. Annica från Lappland. Vi pratas vid några gånger per år och nu ringde hon, mycket lämpligt och gav mig de sista verktygen som jag behövde för att kurera mig. Har du inte blandat noni med vatten, likt homeopatisk medicin, frågade Annica och berättade hur hon nyligen blivit hjälpt med en svullen fot med denna behandling. Det hade jag totalt glömt bort. Så snart telefonsamtalet var avslutat, mixade jag för immunförsvaret, en del noni och fem delar vatten. För ansträngda lungor blandade jag en del noni och en del vatten. Nu var jag verkligen rustad för att ta död på viruset.

Jag sov, för jag kunde inte annat och kände stor tacksamhet till att jag har det så bra som jag har det. Varmt, ombonat, en säng, kolloidalt silver, bikarbonat och noni. Dessutom tid. Långa perioder i livet finns inget utrymme till naturlig återhämtning. Samhället är ännu inte uppbyggt så.

Första dygnet med denna behandling gjorde en stor skillnad. Så stor att jag dagen efter kände mig så bra att jag inte brydde mig om att dricka mina mixar lika regelbundet. Vilket resulterade i att jag blev sämre igen. Och fick börja om från början.

Jag som är något av lunginflammation-expert är välbekant med sjukdomsförloppet och eftersläpande trötthet. Den senaste lunginflammationen jag hade var jag inte fyllda femtio. Tre månader efter min friskskrivning var tröttheten fortfarande så påtaglig att jag fick uppsöka doktorn på nytt. Där fick jag veta att ju äldre jag blev, desto längre tid behövde batteriet för att laddas upp.

Min första lunginflammation följde också av en orkeslöshet. Efter mitt tillfrisknande och jag åter börjat skolan, tog mor mig till en Malmö-läkare som var på modet under 60-talet. Boris Lunderquist. Han skrev ut lugnande medicin till mig, då han tolkade min trötthet som depression. Att det var lugnande förstod inte mor förrän efter ett par veckor, då jag genast slutade att ta medicinen. Jag var 14 år. Långt senare blev han känd som doktorn som flitigt skrev ut lugnande till sina patienter. När jag nu femtio år senare googlar på honom kan jag läsa att han också levererade många förgiftningsfall till infektionsklinikens intensivvårdsavdelning. För att roa sina patienter hade han en anställd trubadur som underhöll i väntrummet. Förvånar mig inte. 60-talet var som en stor happening.

Många läkare har skrivit ut antibiotika till mig under årens lopp. Ingen doktor har kommit med förslaget att komplettera med stora doser C-vitamin. Av den anledningen att de inte har kunskap om det. I höstas var jag på en föreläsning och lyssnade på njurläkaren Suzanne Humpries. C-vitamin-mängden som myndigheterna rekommenderar är beräknade för att vi inte ska drabbas av skörbjugg. Jag har som många andra trott på myten att stora mängder C-vitamin är bara dyrt urin och kan leda till njursten och farliga diarréer som tarmarna kan ta skada av.2015-01-26 14.29.59-1

Enligt SH är det i princip omöjligt att få i sig tillräckligt med C-vitamin via maten. Vi behöver kosttillskott i högre doser. Vid bakterie- och virusangrepp, ja, alla typer av sjukdomar ökar behovet kraftigt.

Det intressanta är att det finns mängder av studier som visar vikten av stora mängder C-vitamin. Det kan t.ex verka som ett antihistamin och hjälpa mot allergier. SH berättar att diabetiker och hypertoniker är de kategorier som dominerar hennes privata mottagning. De har lägre nivåer C-vitamin än friska. Dessa patientkategorier svarar väldigt bra på tillskott av C-vitamin. Helt biologiskt är det lättförklarat. En diabetiker befinner sig i ett kroniskt inflammatoriskt tillstånd och C-vitamin slår mot inflammation.  Även hjärt- och kärlsjukdom är en inflammatorisk process. Hjärtats blodkärl och vävnader kan helas med tillskott av C-vitamin.

Det finns många studier som visar på att höga doser C-vitamin kan rädda livet på svårt sjuka människor. I sällsynta fall via intravenös infusion. En studie från Bangladesh visade att C-vitamin var mycket effektivt att behandla stelkramp. Effektivt också vid blodförgiftning, hepatit, tuberkulos, polio och cancer.

Viktigt också för gravida kvinnor. Vi kan inte bygga ben, vävnader, organ och hud utan tillgång till C-vitamin. Höga nivåer av C-vitamin motverkar också att barnet drabbas av gulsot.

Stora mängder C-vitamin behövs vid mässling. SH har stor klinisk erfarenhet att behandla kikhosta med C-vitamin. Hennes uppfattning är den att antibiotika förvärrar sjukdomen. 2015-02-05 13.25.08-1

Vi behöver helt enkelt stora mängder C-vitamintillskott. SH tar själv 2-4 gram per dag, fördelat över dagen, i underhållssyfte. Vid resor, sjukdom eller stresspåslag ökar hon dosen. Produkten SH väljer heter NutriBiotic Sodium Ascorbate. (natriumaskorbat) Inte naturligt. Men det är inte enkelt att få stora mängder naturligt.

Då Suzanne Humpries får frågan varför den etablerade skolmedicinen inte rekommenderar C-vitamintillskott är svaret: ”Det kan vi bara spekulera över. Men enkla förklaringen brukar vara – FÖLJ PENGARNA.” När jag läser detta hoppar jag till. ”Följ pengarna” har varit svaret på många frågor angående sambandet, kost och hälsa, de senaste femton åren. Det har lett till att allt fler människor förstått att friska människor inte är läkemedelsföretagens dröm. På friska människor tjänar man inga pengar.

Den näst sista dagen år 2014, bokade Lou och jag en resa. Vi var båda trötta, förkylningen fanns i kroppen, men vi låtsade inte om det, för livet är kul. Men ingen av oss hade kraft att engagera sig, därför överlät vi reseplaneringen till den trevliga tjejen på Ticket.

2015-01-31 17.00.03-1

Drygt tre veckor senare flyger vi till Lanzarote. Det visade sig vara bästa rehabiliteringen för oss båda. Lou hade också drabbats av lunginflammation och gick på antibiotika. Det blev rena hälsoresan, som kom mycket rätt i tiden. All fokus låg på hälsa. Tidiga kvällar och bra mat, kompletterat med noni och extra näringstillskott. Givetvis också C-vitamin. Några eftermiddagar satte vi oss på ett café, drack kaffe, njöt av en onyttig kaka och tittade på havet.

Vi njöt av det lugna tempot och att vara allmänt småfula. Men en kväll bestämde vi oss för att gå på skandinavisk dans. Vi stylade upp oss lite grand och gick förväntansfulla till restaurangen. Efter att ha gått en runda konstaterade vi att det fanns absolut inte minsta anledning att stanna kvar. Nöjda gick vi hem, hoppade i myspyjamas och fortsatte njuta av det lugna livet.

Tempot på morgonpromenaden längs havet ökades efter hand. Efter två veckor fanns det absolut ingen på Lanzarote som kunde gå förbi oss. Något fel på lungorna och konditionen hade vi inte.

Jag som är lunginflammationsexpert, kan bara konstatera att så här snabbt har jag aldrig tillfrisknat från en lunginflammation. Lou som är novis på området, tror att detta snabba tillfrisknande är helt normalt. Och säkert har hon rätt. Tillför man kroppen rätt bränsle, vilket borde vara det normala. Då återhämtar man sig fort. Men då man inte vet vilket bränsle som behövs för ett snabbt tillfrisknande, tar det tid. Den kunskapen hade jag vid mina mina tidigare lunginflammationer.  2015-02-05 14.33.23-1

Nöjd kan jag konstatera att endast en och en halv månad in på det nya året har jag hunnit med både lunginflammation, tillfrisknande och resa. Något som jag inte planerat eller hade en aning om vid jultid, då Vincenzo ställde frågan. Visst är livet fantastiskt. Som bonus har jag också sett kraften i noni och kolloidalt silver. Jag har lärt mig att min kropp behöver väldigt mycket mer C-vitamin än jag tidigare trott. Dessutom fick jag en bra lektion i att det räcker inte att bara lyssna på kroppens signaler, man ska följa dem också.

”Intervjun med njurläkaren Susanne Humpries kan man läsa i 2000-talets vetenskap  5/2014 november”