Så här i juletid, tänker jag på att det allra vackraste och värdefullaste som jag någonsin fått eller skaffat mig, har aldrig legat som ett spännande paket under en julgran, inslaget i något tjusigt paket med röda snören. Det kom inte med en post-avi, så jag behövde inte stå i en postkö för att hämta ut det. Något mottagningsbevis för emottagandet behövde jag inte underteckna, eftersom det inte blev levererat vid dörren av ett postbud. Dessa värdefulla gåvor kom inte heller med Loomis eller något annat Securityföretag. De bara kom till mig med tre års mellanrum, då de efter nio månader växt sig färdiga i min livmoder.

Under dessa nio månader, hade jag total tillit till att naturen hade all visdom att se till att de små fröna utvecklades på bästa sätt. Jag är tacksam över att ingen gjorde anspråk på att gå in och vilja förbättra den naturliga processen. För hade någon barnmorska eller läkare, då, på sjuttiotalet,  sagt till mig att, naturen gjort ett misstag med livet som växte i mig, då hade jag trott på det, istället för att ha tillit till Universums stora intelligens och mitt eget Högre Jag.

Men i nio månader litade jag totalt på Universums intelligens och var helt övertygad, utan att ens ha sett det, att i min kropp växte ett barn, som utvecklade inte bara alla organ utan också ett tickande hjärta. En tänkande hjärna, seende ögon, hörande öron och det mest mirakulösa, ett holistiskt känselsystem. Så otroligt fascinerande. Till hundra procent litade jag på att detta avancerade liv skulle växa sig färdigt inom mig, utan att jag gjorde något eller behövde ha någon kunskap om vad som hände inom mig. Jag litade på naturens intelligens. Åt den mat som jag tidigare ätit och tillsatte endast tablettasken ”Tutti Frutti” i min dagliga kost. Inte en gång tänkte jag att mitt barn låg därinne och saknade en kemist som kunde tillföra något ”bra” kemiskt medel, så att det skulle bli friskare eller må bättre.

Camilla 1972

Camilla 1972

Naturen skötte allt detta ytterst avancerade och allt var perfekt. Tills barnet föddes. I princip hann inte barnen födas förrän jag slutade tro på naturens intelligens. Vad vaccinationerna hette och vad de var bra för, la jag helt över på läkarens lott. Undret som naturen av sig själv skapat under nio månader och som jag aldrig tvivlat en sekund på, blev i samma ögonblick som det var fött, bortglömt. Den naturliga processen hade på ett märkligt sätt övergivit mig och nu klev kemisten i form av en läkare in och skulle rätta till alla de fel som Gud Fader, Skaparen, missat.

Camilla och Mattias 1975

Camilla och Mattias 1975

Det mest intressanta är att jag inte ifrågasatte. Jag kände mig så omhändertagen av myndigheterna som ville mig och mitt lilla nyfödda barn så väl. Jag ifrågasatte inte ens då barnsköterskan föreslog att jag skulle sluta amma mitt barn vid två månaders ålder. ”Hålla på med sånt trams,” sa hon. ”Milkotalen är mycket bättre och den lilla får det snabbare i sig.” Att tillaga barnmat, var uteslutet. Ville man sitt barns bästa överlåt man åt Sempers storkök att fixa det. Jag ifrågasatte inte heller då man efter några månader ville skydda det lilla livet från diverse barnsjukdomar. Barnsjukdomar som jag och alla mina kompisar haft och alla hade vi överlevt dom. Någonstans läste jag om hur farligt det kunde vara med mässling och jag blev jätterädd och ville givetvis skydda mina barn från alla faror. Statistik och fakta överlät jag till andra. Mitt barn skulle skyddas från allt det naturliga i livet och jag var övertygad om att hon behövde fyllas på med de kemikalier som Skaparen missat.

Camilla, Mattias och Carl-Martin 1978

Camilla, Mattias och Carl-Martin 1978

Min dumhet visste inga gränser, så jag svalde kameler och silade mygg, då jag helt litade på att mötet mellan en liten spermie och ett ägg skulle bli ett barn i min livmoder. Men trodde att skaparen gjort en miss som givit barnen, barnsjukdomar. Som om mässling, röda hund eller påssjuka bara skulle komma till barnen som en lustig slump eller vara ett misstag i tillverkningen.

Naturen gör inga misstag. Det är vi människor som gör misstagen, då vi tror att vi är smartare än det Högsta. Universums skapare. Naturens skapare. Människans skapare. Det är då, som det vi kallar misstag begås och det blir farligt att vara människa.

Tre mirakel

Tre mirakel

Eller är det inte misstag? Är det en väl uträknad plan, som gör oss alla till produktiva pengakalvar, som skapar pengar till de som drar i trådarna? När jag första gången fick den tanken, gömde jag snabbt undan den. Mitt Ego talade om för mig hur konspiratoriskt det var och eftersom rädslan hade kommandot över mig, litade jag på Egot, lika mycket som på myndigheterna. De som hade makten, ville säkert mitt bästa.

Långt senare i livet fick jag en insikt, en tydlig bild av att vi får barnsjukdomarna för att de ska stärka vårt immunförsvar och skydda oss från allvarligare sjukdomar längre fram i livet. Den bild som jag fick, visade att barnsjukdomarna är ett naturligt vaccin. Det är en kärleksgåva till oss.

Men då på sjuttiotalet, såg jag det inte. Jag var så långt borta från mitt Högre Jag, att jag till en början, inte ifrågasatte NÅGOT, som de som hade makten rekommenderade. Detta är jag inte stolt över. Men jag kan inte längre ljuga för mig själv. Jag tillät läkaren att vaccinera mina barn, utan att ta reda på vad vaccinet innehöll, om det var bra, om där fanns risker eller rent av kunde göra skada. Jag följde allt som myndigheterna rekommenderade, som en dum höna. Jag skulle hinna få tre barn innan jag började tänka egna tankar och ifrågasätta myndigheterna.

För fyrtio år sedan hade jag övergivit Mitt Högre Jag. Jag hade tillåtit Egot att vara Herre på täppan, eftersom jag inte var modig nog att följa min inre visdom. Mitt Sanna Jag. Att Egot är specialist på att visa upp våra rädslor och vill hindra oss i vår utveckling, hade jag då bara en slumrande aning om. Meningen med livet är att anpassa sig efter de som har makten, samhällets regler. Trodde jag. Egot vill inte ha förändringar och pekar gärna med hela handen på allt som har varit och att vi ska stanna vid det och eftersom jag var livrädd för förändringar så kändes det tryggt. Egot är bara rädsla. Det visste jag inte. Istället försökte jag bortförklara mitt Högre Jag, min inre visdom, som flummigt och ologiskt tänk.

Naturen är inte ologisk. Men ofta kan det se ologiskt ut, när det sker. Eftersom vi inte har ett helhetsperspektiv. Men Universum är det mest logiska som finns. Det galna, obalanserna som förekommer, är naturens svar på att rätta till galenskaper som människan i sin tro att hon är smartare än naturen, manipulerar med. Inte sällan av girighet.

Den som jag trodde var jag, var bara inmatningar av traditioner, uppfostran, kultur, religion i en mixad röra av lögner. Mitt Högre Jag, som har en stor inre kunskap, stängde jag i viss mån av. Mitt Sanna Jag, min inre visdom ignorerade jag också av bekvämlighetsskäl, eftersom samhället är enklast att leva i om vi alla tycker likadant. Reglerna är skapade efter gamla traditioner från ett samhälle med faror, som inte längre finns. Den gamla traditionen hade lärt oss, att lyssna på den som har makten, pengarna och inte bara följa deras råd, utan också få oss att tro att det är konspiratoriskt att inte göra det som man blir tillsagd att göra.

Fyrtio år senare, kommer tanken. Hur långt hade jag kunnat gå? Vad hade jag kunnat acceptera, bara för att jag blint litade på etablissemanget? Jag spekulerar inte i det. Det är skrämmande tillräckligt att se sig själv som en varelse, perfekt hjärntvättad, anpassad efter samhällets normer. Lagom rädd och i stort behov av beskydd. Myndigheterna var de som jag litade på. De som ville mitt och mina barns bästa.

När jag för tjugo år sen, för första gången läste en artikel om att mjölken inte var bra för människans hälsa och mitt Högre Jag, tydligt talade om att det stämde. Då fick jag skuldkänslor. Jag dealade med mig själv och bestämde mig för att mjölk är bra för barnen, men inte för vuxna.  Men inom mig visste jag att jag ljög, av rädsla för sanningen och för att jag inte ville vara obekväm. Det var svårt att hantera den inre kunskapen, när den inte stämde med den yttre. Jag ville passa in.

Den dag då Inger, apotekare, lantbrukarhustru och kund till mig, i början av 2000-talet, smått chockad, kom och berättade om en studie som LRF låtit göra på Astrid Lindgrens barnsjukhus, på sambandet barn och mjölk, blev jag involverad i en statshemlighet. Så kändes det. Det chockerande var att resultat överensstämde inte med LRF:s önskemål och därför mörkade man hela studien och fortsatte rekommendera , jag tror det var 5 dl mjölk per dag. De modiga, de som inte var rädda för sanningar, som inte stämde överens med myndigheternas beslut, delade jag hemligheten med. De edsvurna.

I min värld mötte jag fler och fler modiga. Människor som hade liknande kunskap som jag. Det var som om stängda dörrar öppnat upp och i de nya rummen forsade ljus, visdom och glädje in. Resan tillbaka till mig själv, har varit kantad med äventyr och hinder som blivit möjligheter. Vad detta lett till är att jag känner mig mera levande, lyckligare, friare och mindre rädd för livet och framför allt. Jag är inte längre rädd för sanningen.

Otroligt snabbt har tiderna förändrats och nu lever jag i en tid, då det som bara för något år sen, blev kallat konspiratoriskt, idag är sanningens ljus. Jag trodde inte att det skulle ske i min livstid.

De mörka krafterna som vill ha oss i sitt våld och förvandlat oss till lönsamma kreatur och som vill ha  oss som mjölkkor i resten av vårt liv, de hotar och förtalar allt som vill hjälpa människor till frihet och bättre hälsa. Det är inget konstigt med det. Vi är deras levebröd. Utan oss, som svaga, sjuka, trötta, viljelösa och rädda konsumenter tappar de makten.

Amerikansk media, som är finansierat av Big Pharmas annonspengar, har utlöst en våg av anklagelser mot Dr Oz, sen han i sina populära TV-program började lära ut, hur vi kan hålla oss friska samt förebygga sjukdomar på ett naturligt sätt. Dr Oz anklagas för att hans råd är ”obevisade” och därmed skadliga.

De medier som har attackerat Dr. Oz har extrema intressekonflikter. De får alla pengar från läkemedelsföretag i form av medicinannonser. Nästan alla de läkemedelsföretag som kör dessa annonser har en kriminell historia och ett register på upprepade grova brott mot världens befolkning.

Så vad som sker idag, är att media-strömmen, finansierad av kriminella läkemedelsföretag, attackerar läkare och andra, som undervisar människor i hur man kan göra naturliga, hälsosamma  val och skippa farliga mediciner och ta ansvar för sin egen hälsa. De som hjälper människor som hotar läkemedelsföretagens vinster, genom att förebygga sjukdomar och därmed avhålla sig från dyra mediciner och höga sjukhusräkningar, blir förtalade i media och framställs som ”dåliga” människor, som försöker skada ”lättlurade”person.

Det är inte bara Dr Oz som utsatts för detta fenomen. Svensk press jobbar på samma sätt. Det är bara några veckor sedan som Anders Sultan råkade i rampljuset med kolloidalt silver och Oatley Havremjölk blev stämda av LRF. Med resultat att de som ville förtala och skada, det som är bra för människor, fick en tvärt om effekt.

Vi lever i en ny tid. Det som vi sänder ut, får vi tillbaka. Vill vi leva harmoniskt sänder vi ut sanning och kärlek. Det kommer tillbaka. Snabbt.

Media har inte längre den genomslagskraft som den tidigare haft. Visst finns det fortfarande människor som tror på allt som står i ”tidningen,” men för dem som verkligen vill veta, finns en otrolig källa av information. Internet har öppnat många stängda dörrar.

Läkemedelsföretagens mutor, bedrägerier och kartellprisbildning är numera offentliga handlingar, som de flesta är väl bekanta med, trots att media undviker att skriva om det. Vi lever i en ny tid och de som inte vill ha förändringar, kämpar mer än någonsin för att bibehålla världen och människorna i gamla lögner. Universum är vis och kärleksfull och ger tillbaka det som vi sänder ut.

”Naturen är fantastisk farmor,” sa mitt sjuåriga barnbarn till mig för en tid sen. ”Naturen har så mycket att ge oss.” Det är helt riktigt, svarade jag. Men säger inget om att jag under massor av år, inte såg naturens rikedom. Jag förorenade mig själv med allt det som jag trodde var bra, som såldes i butiker, godkända av kritiska myndigheter. Nu har jag skaffat mig en egen kunskap och kan rena mig själv, bit för bit från felaktig mat, kemikalier, föråldrade traditioner och lögner. Mitt mål är att bli helt naturlig igen. Kanske hinner jag bli så naturlig att jag kan få uppleva något så ovanligt som en naturlig död. I vetenskapens värld för en tid sen tog man upp just detta, att dö av naturligt åldrande är mer eller mindre utrotat. Vi är inte så naturliga längre. Det får bli mitt mål. Att dö en naturlig död.