När halva augusti är förbi, dyker som vanligt en fråga upp. Den är mycket välbekant, eftersom den envisas med att komma, just vid den här tidpunkten år efter år. VART TOG SOMMAREN VÄGEN?

Ett kärt återbesök med Albin och Ellen, i mitt "gamla" Beddingestrand

Ett kärt återbesök till min ”gamla” strand på sydkusten, tillsammans med Albin och Ellen.

Först tänker jag som vanligt att sommaren har gått alltför fort och jag får en känsla av att jag  har missat den. Då börjar jag nysta.  På samma sätt som jag gjort tidigare år, så nystar jag upp hela sommaren och när jag nystat en god stund och kommit fram till den första sommardagen. Då förstår jag att sommaren varit lång och innehållsrik och att jag fyllt den med en massa intressanta saker och att jag sagt fler Ja, till upplevelser än, Nej.

Viskväll vid solnedgång, i Barsebäck.

Viskväll vid solnedgång, i Barsebäck.

Med ett färgsprakande jättegarn-nystan i min hand ser jag sommarens första solstrålar skina, långt bort och jag inser att mycket händelser har passerat sedan dess.

Jag tjuvstartade sommaren, genom att åka till Italien i slutet av april. Det gjorde absolut inget att första veckan där, var kall och blåsig. Jag hade ytterligare tre, långa härliga veckor i Italien samt hela, långa, svenska sommaren framför mig.

Vid den tidpunkten på året är jag rik på sommar och tror fortfarande att sommaren aldrig ska ta slut. Det får vara vilket väder som det vill. Sommaren är evig och jag vill vara i den, för alltid.

Där stannar jag till och blir fundersam. För Evigt. Var kom det ifrån? Jag som vet att allt liv, är i rörelse och i ständig förändring, för att hålla sig, VID LIV. Dessutom vet jag inte hur många gånger jag backat och dragit mig undan, när någon bara tänkt orden, FÖR ALLTID. Jag känner mig insnärjd. Det blir en boja om foten. Jag känner att det kan komma en dag, då jag inte längre vill vara i det Eviga. Framför allt, känner jag att för Evigt, är inte sant om man vill hålla något levande. Det finns inte. Mer än i min dröm om sommaren.

Jag ser på nystanet, som är fyllt med färgglada sommardagar uppe hos Bosse i Höör, tillsammans med barn och barnbarn. Att samla alla är inte enkelt. Men när det går, är det LYCKA. Till min förvåning upptäcker jag att jag varit på fem födelsedagskalas. Ett barndop och två namngivningar. En lång ofärgad tråd påminner mig om min planerade New York resa, som jag ställde in i sista stund, för att jag lyssnade på hjärtat som tydligt sa. RES INTE. Fortfarande har jag ingen aning varför. Det enda jag vet, är att jag kände sån glädje att INTE resa, trots en innebränd biljett. Hjärtat ljuger aldrig.

Nystanet innehåller också midsommar med släkten och egenhändigt plockade jordgubbar. Givetvis Ekologiska. Ett grön, rött, vitt snöre visar mig det korta, intensiva mötet med Vincenzo, som kommit från Australien för att vandra i sina utvandrade, italienska föräldrars fotspår, några sommarveckor. Calabria, var för mig okänd mark och jag är glad att jag fått uppleva det. Middagsbjudningarna hos Vincenzos  kusiner, gav mig en känsla av att allt var en film. En italiensk film, med ”fine” på slutet.

i Pulignano med Vincenzo

i Pulignano med Vincenzo

I nystanet dyker en kort grön- guld-färgad tråd upp och påminner mig om den icke planerade resan till Dublin och Morindas European Regional Retreat, som jag hade kvalificerats till. Retreatet gav mig mycket mer än jag förväntat mig.

Aina, jag och Thrive MAX i Dublin

Aina, jag och Thrive MAX i Dublin

En havsblå tråd talar om ljuva SPA-dagar i Båstad, där Lou och jag njöt av både morgon- och kvällsdopp. En lång färgsprakande tråd visar möten med vänner på alla tänkbara ställen. Ljuva stranddagar på Tropical Beach i Helsingborg. Utflykter med barnbarnen. Tivoli med hela familjen. Och ett fantastiskt möte med Gudrun Schyman. Mötet med denna kvinna, var sommarens mest otippade händelse.

Bilden som jag hade av Gudrun, var så fel den bara kunde bli. För länge sen presenterade media en bild av en argsint kvinna, som stod längst ut på vänsterkanten med knuten näve och som hatade män. Den bilden hade jag kvar. Men det var då det. En del människor förändras. Hinner rent av med flera livsutvecklingar i ett enda liv. Imponerande. Andra förändras inte. Lika imponerande.

Människors utveckling fascinerar mig. Somliga gör otroliga resor under en livstid. Andra stannar bekvämt kvar i något som de tror är dom själva. Men som kanske bara är något som deras förfäder, samhälle, skola osv, talat om för dem, att de är och så tror de på lögnen. Hela livet. Det är inget fel i det. Man kan suga på samma karamell, länge, om man vill. Nästa liv kommer att erbjuda nya möjligheter till utveckling.

Jag, Gudrun och Lou

Jag, Gudrun och Lou

Mötet med Gudrun var fantastiskt. Hon fick mig att tro på att det finns en kraft och vilja att bygga upp ett nytt samhälle i ljuset och lämna mörkret. Hennes motto är, ett samhälle där ALLA behandlas lika. För allas bästa inkluderat moder Jord. Hon vet att man inte kan bygga upp ett nytt samhälle på gamla grunder. Förändringar behövs för att bygga upp något nytt, stabilt, efter dagens behov. Dessutom anser hon att alternativa behandlingsformer hör hemma i ett modernt samhälle. Ren lyckokänsla befann jag mig i, när vi efter en timmes samtal bröt upp. Kärlek kände jag, när jag hörde henne säga att ett samhälle kan bara fungera om det styrs utifrån KÄRLEK. På frågan om hon fortfarande drog åt ”vänster” hållet, svarade Gudrun med ett leende. Inte åt höger, Inte åt vänster. Nu går vi RAKT FRAM.

Min uppfattning om vad som för mig var sommarens sista dag, tillbringade jag i Stockholm. Annika bjöd på en underbar heldag, med oförglömliga upplevelser. Dagen började med frukost på en varm klipphäll, tio minuters bilkörning från Slussen och avslutades med en kväll på Morindas nya kontor i Solna, Friends Arena.

Frukost med Annika och Lou i Nyckelviken

Frukost med Annika och Lou i Nyckelviken

När jag tittar på nystanet och ser vad jag fyllt sommaren med, så känner jag mig väldigt nöjd. Visst hade jag önskat att tiden funnits att träffa alla dem som jag vill träffa. Vad jag också missat är lata dagar i hängmattan.

Tid i ensamhet, för reflektion och uppladdning av mina batterier ger jag mig dock, ALLTID. För mig är det lika nödvändigt som vatten, mat och sömn. Hängmatta kan det kanske bli, den dag då jag inte orkar något annat. Eller om den dagen kommer, då jag hellre säger Nej, än Ja, till en upplevelse. Var tid har sitt och för mig är hösten här.

Möte på Morindas kontor på Friends Arena, Solna

Möte på Morindas kontor, Friends Arena, Solna

Det hjälper inte att jag vet, att sensommaren, som jag alltid kallar höst, kan vara solig och vacker. För mig är sommaren över. När luften är fylld av det som jag upplever som höstdofter, då har det inte någon betydelse hur mycket solen än skiner. Denna årstid upplever jag, som att skiljas från en vän som jag inte är redo att lämna.

En helt otippad sommarupplevelse var det, att plötsligt stå mitt i en crop cirkel, utanför Lund.

En helt otippad sommarupplevelse var det, att plötsligt stå mitt i en crop cirkel, utanför Lund.

Sädescirkel utanför Lund

Sädescirkel utanför Lund

Det är inte så att jag inte gillar hösten i sig. Jag uppskattar de mörka höstkvällarna och älskar den skånska vintern. Speciellt när dimman ligger så tät att den mest liknar ett stilla regn och allt är tyst och stilla. Men vid denna tidpunkt känner jag mig ofärdig med sommaren och hade jag inte haft mitt stora färgglada nystan i min hand. Då hade jag trott att jag missat sommaren totalt. Någonstans i bakhuvudet finns en tanke, att om att om jag vill, så kan jag åka och hälsa på sommaren, där den befinner sig. Men just nu, är det helt rätt att vara här, i Sverige.

Efter en dags lekar, samlades hela familjen, på Bosses "bakficka", där en italiensk buffé serverades.

Efter en dags lekar, samlades hela familjen, på Bosses ”bakficka”, där en italiensk buffé serverades.

Hermans fyraårs-kalas på takterassen i Malmö.

Hermans fyraårs-kalas på takterassen i Malmö.

Utflykt med barnbarnen i skogen

Utflykt med barnbarnen i skogen