I förra veckan råkade jag höra ett telefonsamtal. Min exman blev uppringd av en kollega. Det visade sig att kollegan var mycket oroad över att man eventuellt använt ett felaktigt fett till en maskin. Detta måste utredas. Ett felaktigt fett kan få förödande konsekvenser för maskiner. Det betyder inte bara att livslängden förkortas, det blir driftsstörningar, maskinen hackar, blir obalanserad och måste repareras. Vilket kostar pengar och ger sämre lönsamhet. Detta är allvarligt. En stor del av dagen tillbringade exet bakom plattan och googlade hit och dit för att utforska vilket fett den stackars maskinen skulle ha för att leva ett aktivt liv så länge som möjligt.

Kollegans brinnande engagemang över vilket fett som är det optimala gäller dock inte honom själv, ej heller hans barn. För mig, som försöker lära mig allt om människobränsle, var situationen mycket slående. Speciellt som jag vet att denna kollega inte tror att fettet han stoppar i sig själv, eller sina barn, har någon betydelse. Att det skulle finnas ett människobränsle och människofett som kan skada eller vara bra för människan, tror jag aldrig han har funderat på. Rätt bränsle finns bara till exklusiva maskiner. Dit räknar han inte människan.

Jag har funderat över varför inte rätt människobränsle är allmänt känt och i synnerhet, varför vi inte som små barn får lära oss om hur vår egen kropp fungerar. Vilken mat som bygger upp kroppen och vilken mat som bryter ner den den.

Många gånger har jag tänkt. Vad är det som är så himla märkvärdigt? Vi är ju inte de första människorna på Jorden. Varför diskuteras kost och dieter som om människan var en helt ny manick, som man ännu inte har fastställt bränslet till?

När jag lyssnade på detta samtal, stod bilden klar. Vi är de första människorna på Jorden som har möjligheten att välja vår mat. Kosten har förändrats från naturlig till konstgjord, på kortare tid än 100 år. Det är en så kort tid i människans historia att den skulle knappast synas i en stapel. Våra förfäder har aldrig befunnit sig i situationen att behöva välja sin mat eller fundera på om maten var rätt eller fel. Man åt vad som fanns och maten  fanns i naturen. Som den alltid gjort. Problemet var att det fanns för lite mat. Från slutet av 1800 fram till 1920-talet lämnade 1.3 miljoner människor Sverige pga av fattigdom och svält.

Då är det ju inte alls konstigt att dieter är ett så hett ämne. Den ena forskaren säger si och den andra så. Så har det varit sen 60-talet och nu står vi här och undrar. Vad var det som hände? Varför är jag sjuk? Varför är jag överviktig. Varför sover jag dåligt? Varför är jag orolig? Varför känner jag ingen lycka? Varför har jag ingen energi? Jag har ju följt alla råd och rekommendationer.   

Men vi är nybörjare. För tidigare generationer handlade livet om att stoppa i sig så mycket mat, man kunde få tag i, för att överleva. För dagens människa gäller det, för att överleva. Att INTE stoppa i sig allt man kan få tag i, som man skulle vilja stoppa i sig.

Förändringen kom i mitten på förra seklet, efter andra världskriget. Efterhand som pengaflödet accelererade, förändrades livsmedelstillverkningen och blev storindustri. Butikerna fylldes med livsmedel, de små lanthandlarna och gårdarna försvann och man plockade snart själv mat från hyllor och började fylla kundvagnar. Människan började ta ut svängarna och maten skulle nu också vara mera njutbar och snabblagad.

Människan som blivit ”visare” visste nu att man kunde tillsätta socker i maten som aktiverade hjärnans lyckocentra och man åt mer. Det räckte inte med det. Snart var maten ett hopkok av kemikalier som inte bara triggade igång våra njutningscenter, den skapade också ett beroende och kunde t.o.m ge hungerkänslor. Vi stoppade i oss mer och mer. Det var bra för businessen, men inte för människan.

Ytterligare fler år har gått och homo sapiens har nu kommit så långt i sin utveckling att hon börjar leva upp till sitt namn, ”vis människa”, ”människa som förstår”. Det är i det uppvaknandet som  många människor befinner sig i nu. Utvecklingsfasen ser oftast  likadan ut. Först förnekelse. Jag bryr mig inte. Det är inget fel på maten, den har vi alltid ätit. Därefter försvar, men jag äter rätt och andra fel. Därefter vaknar nyfikenheten och kanske överlevnadsinstinkten som leder till forskning och så en dag har kunskapen förankrats i hjärtat och jag förstår att jag kan välja mat som håller kroppen frisk och vital och mat som gör kroppen svag och sjuk. Jag förstår att det är jag själv som har ansvaret över min kropp.

Jag har själv gått igenom de stadierna. För tjugo år sen, talades det inte om matens kvalitet. Man förutsatte att den var bra. Näringstillskott pratade man om. Hälsokostaffärerna började ploppa upp. Men sånt behövde inte jag. All näring fanns i maten, om man åt  rätt sammansatt kost. Det hade jag fått lära mig. Jag förnekade matens brist på näring, utan att egentligen veta. Och vad hade det för betydelse, egentligen? Det viktiga var väl att äta sig mätt och jag använde mig av naturliga produkter. Bakade t.o.m brödet själv och åt av god aptit. Hade ingen aning om att man de senaste åren tillsatt extra stora mängder gluten i mjölet. Jag visste inte heller att 80 % av det svenskodlade råget innehöll stora mängder av klormekvat. Ett reproduktionsstörande tillväxtreglerande medel. Dessutom innehåller havre och råg också karbendazim, som är cancerframkallande, reproduktion- och hormonstörande, det hade jag ingen aning om. Det var mycket lugnt att vara okunnig och slippa ta ansvaret att välja.

(EU-kommissionen har lagt fram ett förslag och ville stoppa de hormonstörande bekämpningsmedel, som är cancerframkallande, hormon- och reproduktionsstörande.  Men kemikalieindustrin hävdar att ett förbud skulle slå ut 37 av dagens mest använda växtskyddsmedel, vilket innebär, 36 miljarder, 45 % av den europeiska marknaden. Pga av detta sköt EU-kommissionen hösten 2013 upp ärendet. Dessa gifter finns också i svenskodlade äpplen.)

Då jag närmade mig 50, började åldersrelaterade symptom, visa sig. Naturens gång tänkte jag. Men inom mig började tvivlet ploppa upp. Tänk om maten inte räcker till näringsmässigt? Tänk om man ändå behöver extra näringstillskott?  Jag fortsatte förneka födans brist på näring, men i smyg gick jag till hälsokostaffären och köpte näringspreparat, för massor av pengar. Inte för att jag märkte någon skillnad på vare sig energi, immunförsvar, sömn eller hud. Men reklamen lovade mirakel och jag fortsatte köpa.

Något år efter min femtio års dag, kom Morindas Tahitian Noni i min väg. I noni fanns tydligen allt i ett och jag var tacksam över att slippa köpa alla burkarna på hk. Det var både praktiskt och billigare. Något mirakelmedel trodde jag inte längre på, efter mina år med hälsokost.

Ändå  hände något. Gifter lämnade kroppen ibland omärkligt, ibland med lite obehag. Förändringarna kom smygande, efterhand fullt synliga och mycket märkbara. Allt skedde inte på en gång. Den positiva förändring som skedde i min kropp ledde till att jag, för första gången i mitt liv blev nyfiken på vilken typ av människobränsle kroppen behöver. Det gick inte att blunda för att med rätt sammansatt naturlig näring, skedde en positiv förändring. Det var inte bara den fysiska kroppen utan också den psykiska som förändrades, genom att jag drack några skedar av en juice varje dag.

Till en början nöjde jag mig med att låta kroppen förse mig med kunskap. Förvånad insåg jag att min kropp var smartare än jag är. Jag kunde känna in och äta den mat som kroppen pekade på och som jag mådde bra av. Inte för att jag förstod hur det gick till. Det bara skedde och det bästa var att jag kunde sluta äta, då kroppen fått, vad den behövde. Det hade jag inte lyckats med tidigare. Vilket skapade övervikt. Men sötsuget då? frågar många. Ja, det fanns kvar, länge. Det fick jag övervinna. Där fick jag vara smartare än kroppen som ville ha, eftersom jag hade ett beroende. Jag fick ta kommandot över min kropp.

Efterhand som åren har gått, har jag  blivit mer och mer intresserad över hur mycket ren, näringsrik mat, kan påverka kroppen och t.om. bromsa åldrandet. Det har lett till att mitt sökande också gått utanför min egen kropp. Med stort intresse tar jag del av den nya forskningen och försöker hitta sanningar som inte bara handlar om det kommersiella. För att klara det, får jag använda mig av min egen inre visdom, som vi alla, homo sapiens besitter. Det gäller bara att ge sig tid att nå in till den och lyssna.

Sökandet efter det rätta människobränslet är en spännande resa, som jag delar med många andra. Alla vet att det inte alltid enkelt att vara pionjär. Men onekligen inspirerande. Tack vare Morindas forskning, Google och professor Stig Bengmark, bara för att nämna en forskare, har jag hunnit så långt på vägen att jag känner mig väldigt nöjd.

Det rätta människobränslet handlar inte bara om att befria kroppen från gifter och äta näringsrik mat. Till stor del handlar det om att plocka bort den mat som försvagar oss. Den mat som får våra organ att lägga av tidigare än nödvändigt och därmed åldras i förtid.

En människokropp är mer avancerad än den mest komplicerade maskin. Människan behöver inte bara bränsle, den behöver också använda kroppen. Vara kreativ. Bygga upp muskler. Sömn, som reparerar kroppen. Varje natt, behövs sju till åtta timmars sömn.WP_003583

Homo sapiens har funnit spåret till det rätta människobränslet och exet har funnit det rätta fettet till maskinen. Jorden fortsätter snurra. OCH människan kan börja BLOMSTRA.