Kontraktet är skrivit. Jag har sålt min lägenhet. Den 1 oktober börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Nu får jag se om mina vingar bär. Det känns som om jag släpper allt. Marken försvinner under mina fötter. Men min tillit är total.

Jag tvivlar inte, men jag kan med en viss nyfikenhet och förväntan undra vad som ska komma i min väg. Att lämna hemmet och inte veta vad som väntar är inget som jag är van vid. Det är bara ett år sedan som jag sålde mitt hus, mitt drömhus vid havet. Allt var rätt, ett kärleksfullt avslutat kapitel. Jag hade fått tydliga signaler att det var dags att gå vidare. Jag måste lämna mitt gamla liv för att kunna möta sanningen och villkorslös kärlek. 

Jag kände i hjärtat att jag skulle bo i en lägenhet en kort tid, som en vänthall på något. Det var tydligt. Mycket tid gick åt att titta på lägenheter i Malmö, men ingen lägenhet kändes rätt. Av en anledning. Det finns inga tillfälligheter. Jag skulle inte bo i Malmö. Jag skulle bo i Trelleborg. När jag insåg det, fann jag snart en ljus, vacker lägenhet. Allt gick snabbt och enkelt som det gör, då man är på rätt väg. I november kunde jag flytta in i mitt tillfälliga hem. Jag kände mig hemma direkt. Älskar livet i min lägenhet. Följer man hjärtat är man hemma överallt.

Allt går så fort nu, vi lever i en mycket speciell tid. Vill man leva ett liv i balans och harmoni gäller det att följa med och inte kämpa emot. 

Rädslan för det okända har förvandlats till förväntan inför det nya som väntar. 

Sedan jag för ett antal år sedan började följa mitt hjärta fullt ut, har mitt liv varit ett äventyr. Jag har fått uppleva saker som jag aldrig tidigare trott var möjliga. Begränsningarna som jag tidigare levt i försvann. Det omöjliga blev möjligt. Livshändelser som jag tidigare kämpat med och upplevt som jobbiga förvandlades till fantastiska utmaningar som jag fick mod och kraft att besegra.

Förståelsen för allt som sker utvecklades. Förändringar och livssituationer, som förut varit smärtsamma och omöjliga att genomföra blev plötsligt viktiga steg framåt. Visst var det svårt till en början, jag visste inte om det fungerade, att följa hjärtat. Mycket av det som kändes rätt och glädjefullt i hjärtat var ofta skrämmande och helt ologiskt i tanken.  Efterhand såg jag tydligt att min tanke ville skrämma mig, hålla mig kvar i det gamla. Min tanken  var bara rädsla och skuldkänslor som försökte hindra mig att gå framåt och följa hjärtats gyllene väg.

Att följa sitt hjärta kan låta väldigt enkelt. Ofta krävs det en enorm styrka och ett mod för att gå vidare, det kan tyckas vara omänskligt. Att följa hjärtat är vår största utmaning, men det är också genom den vi växer. Människan är fastkedjad i sin egen rädsla och har ett stort kontrollbehov. Vi vill gärna ha garantier på att förändringen ska leda till något bättre än det vi lämnar. 

Som människa har att vi alltid  en valmöjlighet. Jag kan välja att ignorera känslan som jag har i hjärtat om tanken blir för svår. Men eftersom det finns en stark kraft som vill leda oss framåt och ha in oss på vår gyllene väg, förlorar vi energi om vi inte följer med. Vi påverkas negativt av att inte följa hjärtat. Det yttrar sig på många olika sätt. Då jag insåg det, upplevde jag det som om jag inte har valmöjligheten. Min överlevnadsinstinkt var starkare. Jag vill leva fullt ut, inte bara finnas till.   

Min erfarenhet har visat mig att hjärtat leder mig alltid närmare sanningen och den villkorslösa kärleken och det är en underbar känsla. Sanningen är min drivkraft. Kärleken ger mig kraften att följa hjärtat och hjärtat leder alltid rätt. Jag har total tillit till allt som sker.

Nu ska jag njuta av stunden, verkligen vara i nuet. Jag tackar kärleksfullt för att jag fått modet och styrkan att följa mitt hjärta. Livet är en underbar gåva. Liv är förändring, rörelse.

Våga vara i rörelse