En ny stor, liten människa har kommit till världen och jag är utvald att vara hans farmor. Det är jag så tacksam över.

Den nya lilla människan var väntad och efterlängtad. Själv hade jag fått äran att ha huvudjouren för att rycka ut och ta hand om blivande storebror då dagen var inne. De dagar och nätter som jag var förhindrad var det kusin Ellen 8 år som stod på jourlistan. Ellens väska hade varit packad och klar i mer än en vecka. Även stora kusinen Albin 11 år var mycket förväntansfull. Vid varje telefonsamtal bankade deras små hjärtan förhoppningsfullt. Kunde det vara dags för babisen att komma? 

Den 20 maj em kom det efterlängtade telefonsamtalet, Carl-Martin, min son ringde och berättade att nu hade sammandragningarna blivit regelbundna. Det var bara att sätta sig i bilen och köra till Ö. Vemmenhög. I förvirringen missade jag en telefonkonferens med Tahitian Noni International. Nu var det barnafödande som gällde. Väl framme, kunde vi bara konstatera att värkarna hade upphört. Det blev istället en lugn kväll i den lummiga mysiga trädgården. Maj är en underbart vacker månad.  

Det var ju inte Ellens jourpass. Men att få ta hand om sin kusin som ska bli storebror, sker verkligen inte varje dag. Ellen hade längtat så. Morfar fick hämta Ellen  och köra de 7 milen ner till sydkusten. Det här var en spännande dag. 

Att föda barn är väldigt speciellt och det finns inga regler. Babisen ville tydligen stanna kvar i magen ytterligare en stund. Kvällen kom och det var tid att sova. Ellen och jag sov i gästrummet. Efter det att Ellen och jag viskat lite hemlisar för varandra, somnade vi snabbt, väl medvetna om att vi kunde bli väckta när som helst. Men vi fick sova ända till kl 05. Då sken solen och det var en ny, underbar morgon.

Föräldrarna kom snabbt och ljudlöst iväg och kvar var jag med barnbarnen, att sova en stund till var det inte tal om. Istället fick det bli lite kurragömma bland kuddar och täcken.

Ellen som är en mycket duktig och erfaren dockmamma, kunde snabbt omförvandla sin mamma-barn lek- kunskap och hjälpa sin 2 ½-åriga kusin med kläder, mat och kloka förklaringar på det som inte Manfred förstod. Manfred lät sig villigt omhändertas. Härligt att se samarbetet mellan de små.

Lagom till frukost dök faster Camilla upp. Strax därefter fick vi ett sms. En liten gosse var född. Vi firade lille Hermans födelsedag med stora, smarriga glasstrutar från Ottos glassfabrik och vi var alla överens om att detta var en väldigt speciell födelsedag, som vi alltid kommer att minnas. Vår förhoppning var att även Manfred, som nu blivit storebror, med glädje skulle komma ihåg dagen då han fick ett syskon.