Skapandet av våra liv fascinerar mig. Just nu kan jag enkelt gå utanför mig själv och se på konflikten jag har mellan känsla och tanke. Tanken talar om för mig att jag hör hemma i Sverige och förebrår min känsla som känner utanförskap och befinner sig någon annanstans. Känslan av att gå in i en strid, är kraftfull, då jag försöker tvinga mig in i den “svenska” känslan och julkänslan som jag normalt älskar. Jag vill känna som jag alltid har känt. Som människa vill jag INTE ha förändring. Julen har alltid lockat fram starka känslor hos mig och jag vet att jag är en mästare på att skapa det maximala julmyset. Jag har frossat i att pynta, laga mat, baka, fixa julklappar, julgran, julmusik, ja allt som hör julen till. När jag hört stressen som människor kan känna inför julen har jag alltid känt tacksamhet över att jag valt att uppleva julen som en fridfull tid och jag har fyllt den mörka årstiden med ljus, kärlek och glädje.
Juleljus i Trelleborg
Hursomhelst, nu satt jag här i Trelleborg och den rätta julkänslan ville inte infinna sig. Att känna utanförskap i sitt eget hem och land är ingen rolig känsla och som en tapper krigare började jag fighten att återerövra min känsla för hemlandet och julen. Jag började med att placera adventsljusstakarna i fönstren. Den ena ljusstaken gick genast in i striden och vägrade att fungera. Jag fortsatte med levande ljus, inte ett, två eller tre, hela rummet fick flöda, för nu skulle stämningen fram. Jag satte mig i min stora säng med julmatsrecept, julinspirationstidningar, böcker, julklappslistor och pepparkakor utspridda kring mig och jag njöt av den doftande glöggen. Jag hade just börjat känna lite julstämning då hela lägenheten plötsligt ekade av en kraftig smäll. Nu var det öppet artelleri. Min intuition berättade genast vad som hänt. Mitt höga glas med sand från Beddingstrand och ett stort ljus hade exploderat. Jag flög ur sängen. Hela glaset brann. En tre till fyra dm gul vacker låga försökte fånga in gardinen som hängde bredvid. Några dramatiska minuter fick jag uppleva innan elden var under kontroll. Det höga nersotade glaset med en stor glasskärva av, ville berätta något för mig. Vi skapar händelserna i det fysiska utanför kroppen innan det manifesteras i oss. Jag är så tacksam över den kunskapen. Livet får en större betydelse och jag får ett ansvar, då jag vaksamt måste observera vad som sker kring mig. ”Attenzione” det materiella vill varna, informera. Se upp! Har vi inte kunskapen om att det materiella talar till oss och vill hjälpa oss, kan vi lätt bli irriterade och t.o.m känna oss otursförföljda när saker händer som vi upplever som negativa. Det finns inget negativt. Det är vår känsla som tolkar det så, vår okunskap. Eftersom jag eftersträvar ett behagligt liv kan jag välja att ändra det som behöver ändras i mitt liv för att få fortsätta leva mitt liv i kärlek och glädje. Därför tackade jag för att glaset sprack och började brinna, så att jag blev uppmärksam på att jag försökte hindra mig själv från att följa hjärtat. Därefter slöt jag fred med mig själv, drack upp den sista glöggen och sopade undan pepparkakssmulorna. Liggandes på min säng lyssnade jag på Antonella Rugiero som sjöng “veni, veni Emmanuel”. Med slutna ögon och med stor tacksamhet accepterade jag mina känslor och visste att allt var rätt, även om jag inte förstod det och jag kände bara frid.
I villa Bränne behövs tre granar, här är Manfred med barnkammargranen
Därefter ha julkänslan smugit sig på successivt. I villa Bränne i Ö. Vemmenhög, hos Anna och Carl-Martin är julen en högprioritering. Det blev inte bara en tur till Smyge och en julgransodling, där Sveriges sydligaste granar växer utan även klenettbak och julmat. Att inte uppleva julkänsla i deras hem är en omöjlighet.
Manfred, Herman och Carl-Martin med den lille granen
I veckan fick jag även uppleva julkänslan i Eslöv. Ellen och hennes sångkör förgyllde kvällen med vacker julmusik och när Ellens lilla klara röst ensam fyllde upp hela Eslövs kyrka var jag bara en stor vibrerande julkänsla. Den känslan tog jag med mig i hjärtat och där håller jag den kvar.
Ellen med sångkör i Eslövs kyrka
