Skillnaden mellan att vara allmänt nöjd och lycklig till att känna eufoisk lycka är obeskrivbar. Hur och varför jag ibland kan hamna i detta lyckorus har jag ingen aning om. Det kan komma lika oförberett som regndroppar från en klarblå himmel, Man stannar till, tittar upp och söker efter ett moln som man inte kan se och undrar lite förvånad varifrån regndropparna kom. Det får man aldrig reda på. Likadant är det med den euforiska lyckan. Jag kan vakna en morgon och känna att det bubblar som sockerdricka i kroppen och innan jag är riktigt vaken tror jag att det är julafton och att jag är ett litet barn som känner förväntan inför det som ska komma.

gatumålning i Firenze

När jag inser att det är tusen år sen jag var det lilla barnet som kände en sådan lycka över att vakna en julaftonsmorgon, då går tankarna igång. Jag vill ha en logisk förklaring till varför jag känner en sån lycka. Jag vill veta vad som är på gång eftersom hela min kropp vibrerar av glädje. Mitt sunda förnuft talar om för mig att ska man känna en sådan exalterad lycka, då ska det finnas en förklaring. Ju mer jag tänker och försöker förstå anledningen till känslan desto snabbare försvinner den.

Överallt finns dom. Änglarna i Firenze

I detta tillstånd upplever jag det som om jag befinner mig i ett aktivt skapande. I denna känsla finns inga gränser och jag tränar på att bara vara kvar i tillståndet så länge som möjligt, genom att bara vara. Här är allt perfekt. Det enda som existerar är tacksamhet, glädje, lycka  och kärlek. Otroligt enkelt. I detta tillstånd finns bara öppna dörrar och mycket ljus.

För någon dag sedan hamnade jag återigen i “min skapandekänsla”, det är så jag kallar tillståndet. Denna gång fanns en händelse som förde mig dit. Ingen märklig händelse. Faktiskt något som händer varje dag. Jag fick via facebook länken till en film som jag för ovanlighetens skull tittade på. Vad jag såg och hörde i filmen var inget nytt. Detta praktiseras på olika sätt av människor runt om i världen. Men jag hamnade i denna kraftfulla lycka och kände hur värmen spreds i kroppen. Det fanns två anledningar som fick mig att känna en sådan kraftfull lycka den ena var den att så många människor runt om i världen har fått sina hjärtan öppnade och kan förstå det som hjärnan begränsar oss att förstå. Den andra glädjen var att en medmänniska delar med sig av detta på facebook.

Filmen finns på Youtub “Gregg Braden on Curing Cancer using our own technology of Emotion.”

Det är i detta tillstånd att vara i nuet och både veta och känna att allt är perfekt och känna kärlek och tacksamhet till det, samtidigt som man befinner sig i en balans mellan hjärta och hjärna som skapandet sker. Vi skapar alltid, men oftast fokuserar vi på och därmed skapar, det som vi inte önskar eller det som vi är oroliga för. Det är den kunskapen som skiljer en framgångsrik idrottsmän eller affärsmän från en mindre framgångsrik. Det är den känslan som kan hela en människa eller skapa en obalans i kroppen. Det är den känslan som kan vara avgörande om man upplever det som om man har pengar att göra det man önskar göra eller att inte har pengar. Enkelt, men ack så svårt. Men som i allt annat det är träning som gäller. Bästa träningen är vad jag tror, “att vara i nuet,” Vara tacksam, kärleksfull och sann och ha tillåt till att allt som sker är rätt.

Jag är tacksam över mycket. Bl.a att ha Petri som vän, han är en av alla dessa fantastiska människor som finns på Jorden och som jobbar för att sprida ljuset. Av honom fick jag en länk på facebook i veckan.

svd.se ” hjärnan mår bra av stilla fokus”  En artikel från 2007.

Där kan man läsa att med hjälp av magnetröntgenkamera och EEG har hjärnforskare undersökt hur främre pannloben påverkas. I en uppmärksammad studie kunde hjärnforskare visa att tibetanska munkar som mediterat i många år,  hade en tydlig förskjutning av hjärnaktiviteten åt den vänstra sidan av pannloben. Där ett lugn skapas.  Det positiva tillståndet behöll munkarna även då de inte mediterade. Liknande resultat har man sett hos människor som har gått en kurs i mindfulhet endast 8 veckor, 70 timmar.

Under många års tid har jag gett rådet till människor som bett mig om råd, att försök att vara i nuet. Gärna 15 minuter varje dag. Fokusera på andningen, en blomma, en sten, ett russin. Ja, vad som helst. Den kvarten kan bli början till ett nytt liv. Den har varit en del av min väg.

skönhet överallt

Tillsammans börjar vi sakta att hitta tillbaka till det som vi en gång varit och vi återerövrar den borttappade kunskapen. Med mycket tålamod och kärlek speciellt till de som fortfarande inte har fått sina hjärtan öppnade kommer Jorden att bli det Paradis som det är tänkt att Jorden ska vara. Med kärlek och tålamod kommer rädslan att besegras och när rädslan är besegrad kommer ondskan att självdö, eftersom all ondska föds ur rädslan. Allt är enkelt.